Yes!

30 kg på 366 dagar.
 
För ett år sedan så vägde jag 98 kg! Jag led av ryggvärk, kronisk bronkit, astma, pollen allergi och oförklarlig feber. Jag var ofta förkyld då jag var tvungen att medicinera direkt med cortison spray, nasonex och bricanyl för att bronkiten slog ut. Det var en pärs! På nätterna var det jobbigast så det rosslade och irriterade långt ner i bröstet. Blev det värre så fick jag åka in och ventliera ännu mera mediciner på vårdcentralen - kommer inte ihåg vad jag fick för ngt.
 
Jag var överkänslig mot mjölkprodukter - grädde var bara att glömma om jag inte ville tillbringa 3 timmar på toaletten efter intag.
 
Sen den där psykiska biten. Jag ville verkligen inte ställa mig framför spegeln. En pärs! Mitt utseende äcklade mig, eller det var de där valkarna. De fanns tillochmed på ryggen.
 
"Tänk att nångång i sitt liv på vara normalviktig och inte sticka ut pga min strl" Det var en tanke som snurrade mkt i mitt huvud...
 
 
Jag började med LCHF, inget annat förändrade jag. I 3 månader så åt jag maten med skam i kroppen för Fett är ju inte rätt!?!

Men LCHF handlar om så mkt mera, du kan välja dina fetter. Smör använder jag bara att steka i så det är inget jag äter rent, utan jag är mer åt att äta fullfeta produkter och vipps så har du lchf. Oliver,grönsaker, parmaskinka, ägg, skaldjur,nöt/gris kött, fisk osv... Men det tog ett tag för mig att fatta.
 
 
Jag sa då att mitt mål var 75 inom ett år, och idag väger jag 68 kg. Jag är sällan förkyld, jag har inte medicinerat mot varken bronkit, astma, pollen sedan 336 dagar. Och jag är inte sockerberoende längre!
 
 
Jag könner inte sockerdimpningar som jag gjorde förr. Jag äter tills jag är mätt och lyssnar på min kropp vad just den behöver idag eller inte behöver. Kolhydrats rika födoämnen är raderade ut mitt vokabulär.
 
LCHF är oxå en resa, det är riktigt roligt OCH skrämmande att se sin kropp förändras. Att se att "fettet smälter bort" från kroppen. Ben under huden börjar titta fram utan att man behöver palpera sig efter dem. Det är kul! :)
 
Jag har ätit mig frisk!
 
 
Jag har 4 kg kvar att gå ner som jag lägger ut över det nästkommande året, varför? För att stabilisera vikten så vill jag absolut inte stressa bort kilon - btw stress gör att kroppen inte släpper fett ;)
 
Sen vet jag att alla måste nångång säga "Nej nu är det bra, här stannar jag" annars kan det lätt bli så att du blir viktfixerad och vill bara ner mer och mer och mer.
 
 
Ni som är sugna på att testa - vad har ni att förlora? Ge det ett år och du kan få ett helt nytt friskare liv tillbaka. Ni kommer mötas av människors konstiga blickar och påståenden. Men möt dem med ödmjukhet - de flesta av oss har/är fettskrämda genom samhällets tallriksmodells propaganda osv.
 
"Det finns 1 ända människa man jag förändra, och det är Du själv!"
 
 
I´m on my way - phil collins
 
-Kan jag kan Du!
 
 

 

Trodde inte att de skulle bli så poppis - överlevnadsarmbanden!

 
Dessa gjorde jag nyss - eller ja de tog flera timmar att göra dem! Men de sak ivf iväg till sina nya ägare så fort de är betalda! Några ska till Norge - det tycker jag var en kul grej!
 
Dessa är den stora anledningen till inget bloggande ;)
 
 
Jag har kommit fram til en sak, jag har för lite tid till allt. Men jag vill ändå vara över allt!
 
Idag pratade jag med min underbara sambo ang detta. Jag kommer därför från den sista september inte jobba ngt mera så länge jag går i skolan. 100%natt tjänt och 125% skola dagtid är inte okej, har jag börjat insett...
 
Idag när jag hade en ledig förmiddag (tanken var att jag skulle sova ikapp) så virrade jag runt och min sambo fick ryta i "Men sätt dig i soffan!" för att jag skulle sätta mig 5 minuter.
 
Jag kan inte spela superhjälte längre - bara att inse! Men jag är inte bitter alls, mera lättad att jag själv förstått hur mkt jag klarar och orkar.
 
Så ni får stå ut med att jag kommer gå på max speed fram tills dess, sen kommer det klinga av på takten :)
 
 
 
Nej nu ska jag ta fram måttbandet och se om det hänt ngt sen sist... BRB! ;)
 
Kram på er!
 

Osäkerhet

Idag uppstod en situation där jag började fundera. Som vanligt hörrni ;)

Nej men just ordet osäkerhet som nästan är lättast att märka när människor snackar skit om andra eller försöker på ett eller annat vis nedvärdera en annan människa.

Ex. "Åh jag kom ihåg när hon snackade skit om dig och sa att du var så himla konstig"
"Åh, kolla va hennes valkar syns i den klänningen!"


Många gånger så säger vi eller gör ngt som väldigt lätt kan misstolkas, men många gånger märker jag att det är vinklat på ett elaktvis med flit!



Förr vart jag alltid arg och förbaskad, men nu på senare tid så låter jag allt rinna av mig. Jag har varken ork eller tid att lägga min energi på det.



Och vet Du vad? Det är hur skönt som helst! Jag sormtrivs! :)

Så hur gick jag tillväga? Jag var trött på att gå och vara arg på all orättvisa och människor beteende. Och ni ska veta jag var inte nådigt arg! Men jag gjorde så här, eftersom hjärnan våran inte är så svår att lura så varje gång tänkte jag "Ännu en tragisk osäker människa har öppnat munnen än en gång, lyssna inte" Och efter bara 2 månader så tänkte jag automatiskt annolunda :)


Så ändra din tanke, och ge alla en kram istället! :)



Ingen vet bättre än du

Alla människor ser olika ut, alla människor är olika. Visst är det underbart? Tänk så tråkigt det hade varit utan variation :)


Jag ska ta upp en sak, ganska mkt för att jag själv är sådan som person. "Frågar andra".
Just igår var det om min kost, slängde iväg ett inlägg som löd
"Jag har bara fått i mig 400 kcal idag, men jag är proppmätt. Ska jag tvinga i mig mera mat?"


Egentligen ville jag nog bara ha bekräftat att jag skulle lyssna på kroppen, så länge jag mår bra, orkar träna. Så var det just 400 kcal som var lagom idag. MEN jag har ju däremot mkt fett och energi som sitter fast på kroppen som kan användas som bränsle. Så inte så konstigt att det fungerar ändå :)


Sorry LCHF:are (De i stort sätt avskyr ordet "räkna kcal" ;) )



Visst är kroppen rätt farsinerande ändå? Vi hade en tenta på kroppens hormoner innan sommarlovet. Och det är rätt farsinerande att det fungerar över huvudtaget. Jag satt och läste in den tentan med fascination!

Visste ni att det finns ett hormon (leptin) som ska säga till hjärnan att "sluta äta, du är mätt".
Kolhydrater ger insulinpåslag som blockerar leptinets framfart. Därför äter vi mera om vi har hög kolhydratskost.

Här nedan har ni en amerikansk studie som är väldigt mkt lättare förklarat än vad som står i skolböckerna :)




Personligen tror jag att alla människor är olika tolleranta mot kolhydrater. Jag gjorde ett test förut och vet just min personliga kohydratsgräns för att jag varken ska gå upp eller ner i vikt, 40-50 kh/dag.

Men ska jag gå ner i vikt så ligger jag på 10 kh. Dock äter jag Fakir just nu, vill ha riktig fart på ketosen (fett som bränsle) och slippa allt som har med sötsug att göra.

Gårdagens måltid, fläskfilé med vitlöksmör

Mobil bild...

I morgon ska jag inhandla c-vitamin! De andra vitaminerna får jag i mig genom ägg och solen (d-vitamin).


-Tjolahopp! :)

Bokat!

Jag och hunden ska fotograferas av en proffs fotograf! :)

Egentligen avskyr jag att stå framför kamerna, som många andra oxå gör MEN mamma kommer bli så himla glad över sin födelsedags present. Inatt har jag jobbat och haft min värsta natt någonsin så jag ska kopiera ett inlägg som jag skrev för några veckor sedan på lchf sidan.





Vart hämtar människor sin kraft ifrån? Är min kvällsfundering. Vad är just DIN inspirations källa ngn stands och vad får dig att fortsätta orka kämpa.

Behöver alla människor verkligen ett mål?

Jag stod och kolla på min mor som tränade ena hästen här om dagen. Efter 20 minuters ridning i paddocken stannar hästen och gör halt. Mamma hoppar av och benen viker sig. Hon kan inte stå på dem längre. Hästen hjälper henne på benen genom att hon håller i manen på den. Det går några minuter innan hon försöker röra benen framåt med stöd från hästen så klart. Stapplar brevid hästen till stallet, några meter i taget.

Vad tänker hon då? Vad känner hon mot sin livslånga sjukdom?

Hon säger "Jäklar vilken tölt jag fick till där på långsidan!" med ett stort leende!


DET är inspiration för mig Den hemska sjukdomen kommer aldrig att vinna över henne, eller någonsin kunna ta bort hennes "jävlar anama!"

Hon har överlevt 3 tarmvred, njurcancer. Lever med sina andra sjukdomar varje dag som gör att hon egentligen borde var rullstolsbunden.

MEN hon visar alla oss runt om kring att bara för att ngt står i en läkarbok så betyder det inte att det är DIN framtid som blir så. Den blir vad du gör den till, vill du må dåligt eller vill du må bra? Du kan välja själv och påverka hur jävligt det än känns

Tack älskade Mamma för att du inspirerar mig

Så de dagar jag verkligen är på väg ner i botten, tänker att "Åh vad det är synd om mig, jag klarar det aldrig" då tänker jag på min mammas situation och hur hon bemöter motgångar. DET gör mig stark igen


Så vart hämtar du Din kraft ifrån?









Morsan med krut i! På "svarta faran" hennes islandshäst :)

Att rädda sig själv

... vi blir ständigt påminda om att rädda liv. Barn i fattiga länder osv. Ni har sett reklamerna själva, och dessa är super viktiga absolut så missförstå mig inte nu.

Men hur ofta får vi höra att vi ska rädda oss själva? Från övervikt, missburk, negativ stress osv. Vi tar mkt ansvar över andra människor men vem tar ansvar över Dig?


Jag blir så himla ledsen när personer säger att dom ska "unna sig". Massage, träningskort, ett bad. You name it!
Va då unna sig? Du är hur viktig som helst!


Glöm aldrig det, mår inte Du 100% bra så kommer inte din hjälp heller bli 100%.

Så ta en funderare och gör ngt bara för Dig, det är Du värd :)



BYTER ÄMNE LITE HASTIGT!

Snart om ca 4 timmar så sitter jag i bilen mot ullared, min inköpslista är milslång! Hihi :)

Jag är van att jobba och lösa problem men sen kom jag på en sak, LCHF och jag har ingen picknick med mig :S Men problem är till för att lösas! Det får nästa inlägg handla om, slänger då även upp lite bilder från resan. Tycker själv att det är tradigt att bara läsa en massa text på en blogg, bilder lufter upp massor :)



-Tjingeling, och glöm inte!

21 Maj!

Vilket betyder att om ca 11 timmar så har jag sommarlov :)


Så om några timmar skrivs de sista två proven, lite nervöst allt men skönt att få dem gjorda. Jag har bara en termin kvar nu, sen är jag färdig med plugget (för gott hoppas jag :) )


Idag när jag vaknade efter lördagens nattpass så fick det bli tonfiskröra och sen innan jag stack till jobbet 2 hamburgare.

Jag är ur usel just nu med maten, fettet måste få ta en större plats! Kanske göra en kopp kaffe till pluggandet och ha i en klick kokosolja. Japp så fåre bli, det är smaskens :)



Känslan om din självbild.

Tänk att vi alla ser oss på olika sett oavsett hur stora/små vi är. Jag känner mig fortfarande som 98 kg tung trots viktnedången. Det är lite komiskt det där på något vis för jag har människor i min bekantskapskrets som är tvärt om oxå. En tjej som är större än mig och som jämför sig med mig hela tiden, trots att jag vet att hon väger 25-30 kg mer än mig. Det gör mig inte speciellt mkt att hon gör så, men visst är det lite underligt hur våra hjärnor fungerar?

Lika så när det ska shoppas, testar de där byxorna i strl 46 eller 44... och märker att de är förstora. Då står man där som ett fån och undrar va sjutton man tog ett par "baggy-jeans" för? Innan poletten trillar ner dvs.
Härligt, men ack så konstig känsla :)

Personlighets förändringar vid viktnedgång, jag är livrädd för dem! Det finns människor som gått ner mkt i vikt som sedan blir "brutala" och förändrade. Och jag specifisera mig lite ang brutala...

"Vi tjockisar" vet ju hur jobbigt det är med övervikt, och det finns oftast en tråkig förklaring till varför (tex tröstätning) men så möter man människor som gått ner och blivit riktigt elaka. Jag har aldrig någonsin stött på en sån oempatisk karaktär i hela mitt liv. Min tanke är ju så här att "jag vet hur det är att vara tjock och ut tittad och därför vet jag hur jobbigt det känns" MEN nä denna/dessa personer blir extremt "hacka-på-tjocka-människor", jag vart totalt chockad! Och det är vanligare än vad jag trodde att detta beteende kommer vid viktnedgång...

Jag kan lova att jag är jag oavsett om jag skulle väga 120 eller 50 kg!


Har ni varit med om ngt liknande?

För övrigt kan jag inte låta bli när jag träffar dessa hemska personer att tänka "hoppas för bövelen att du blir riktigt tjock igen så du blir snäll igen" men det gör väl att jag bara sjukner ner till deras nivå ;) så ni kan hoppa över att läsa den meningen ;P




Nej nu ska jag sätta mig ner med böckerna igen så proven slipper skrivas om.

Ni får ha en kanon bra dag allehopa :)


-Tjingeling!

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu
Spela poker, casino, bingo m.m online. Massor av bonusar på Bonusar inom Poker, Casino, Slots med mera - PokerCasinoBonus